Somnade ganska snabbt förmodligen av tablett blandningen som blev. 

Dissar flera gånger under kvällen, trots att min vän pratar med mig och jag kan se henne via web kameran.

Sover i några timmar innan jag börjar drömma mardrömmar.

Vaknar av att det känns som om jag är påväg ur min säng.

Men det går inte...

Tittar ner på min kropp och i den sitter det stora pålar. Hela jag är uppsprättad och i öppningen finns pålarna ner stoppade. Pålarna går sedan ner i min säng, vilket gör att jag inte kan röra på mig.

Eftersom jag ser in i mig själv ser jag hur något rör på sig där nere. Som ett kräldjur men denna gången instoppat i öppningen utifrån, så jag ser bara hur det rör på sig utan att riktigt se vad det är som finns där,

Idag, nu när jag är vaken har jag kroppsminnen, smärtor i hela kroppen. Håller igång hela dagen med trädgårdsarbete för att slippa tänka...

Förlåt alla fina vännen att jag tystnat igen...

Är inne i en tuffare period och sover som en kratta, vilket gör att jag inte orkar skriva eller ens läsa.

Tycker att ångesten har ökat och att det påverkar min sömn. Är inne i en period när jag inte vill vara i min säng... Den väcker minnen som jag tror att jag slipper om jag inte är i den. Men så enkelt är de ju inte. Minnena, bilderna och känslorna kommer i alla fall, förr eller senare som en svallvåg över mig.

Med lite "pepping" från en kär vän har jag de senaste dagarna tagit ångest stillande läkemedel. Jag märker skillnad att hela natt situationen påverkar åt det possitiva hållet. Men ändå har jag så svårt att "unna" mig stillning.

"Eftersom jag är en äcklig hora så är jag inte värd lindring".

Jobbar mycket i min terapi med att ändra på den hemska rösten inom mig som säger dessa ord och får mig att straffa mig själv om och om igen.

I eftermiddag ska jag igen träffa min psykolog. Så arbetet fortsätter. Men det känns som en possitiv sak att jag faktiskt kan känna skillnad i att ångestlindra lite i förväg... eller rättare sagt att ta tabletten vid första lilla symtom. Precis på samma sätt som jag nu gör med min migrän medicinering.

Nu är hela stugan fördigstädad.

Jag har bäddat sängen, så nu är det bara att krypa ner om man så önskar.

Idag kunde jag sitta på trappan och titta på glittret i havet. Älskar ljudet av hav, fåglar och någon liten båt som kör förbi.

Skulle kunna bo där om det gick rent praktiskt. Men det går inte i nuläget...

Fel kommun så dottern tar sig inte till skolan.

Dessutom är stugan inte vinterbonad också finns där bara sommarvatten. Men drömma kan man ju alltid göra.

Idag har jag tagit paus från alla tankar och bara jobbat i stugan.

Nu är vattnet igång och vi har börjat städa. Man känner att man vill fara över allt innan man börjar bo där igen.

Idag har vi tagit köket och allrummet i morgon ska vi försöka oss på sovrummen och toaletten. Hoppas bara att det låter bli att regna så att man kan vädra sängkläderna.

Det känns så himla skönt att det snart går att sova där igen. Stugan är verkligen min lisa för själen, trots att så mycket har hänt där.

Fortfarande bränner handen på min bakdel.

Har en brännande känsla konstant. Dessutom känner jag flammor som framkallar en frenetisk klåda.

Det går inte att låta bli att klia.

Fortsätter det såhär kommer jag riva sönder huden...

Även på natten kommer drömmar om hur jag brinner. Ibland på bara små delar av kroppen och i en del brinner hela jag upp till sist.

Kvar blir bara en hög av aska...

Så var det dax igen...

Idag blev det ett helt oplanerat besök hos min farbror. Jag åkte bil med min bror som lovat sina söner att stanna där och busa med deras hund en liten stund.

Först tänkte jag att jag sitter kvar i bilen, men det kändes väldigt obekvämt när alla gick där på gräset och småpratade.

Jag klev därför ur och tyckte att jag hade kontroll på var han höll hus.

Såg hela tiden till att ha ryggen fri.

Så går jag och hans fru längst med en av alla rabatter som de har i sin trädgård. Där har rådjuren och sorkarna levt rövare hela vintern.

På vissa ställen är det helt dött i rabatterna.

Så kommer min farbror och säger du "Flisa" nu ser det ut som om din stamros är död. Mamma har haft en stamros som hon fått av mig, hos dem i vinterförvar. Det är något konstit med stammen barken har liksom spruckit. Men den har fått ny fin jord och lite näring, så får vi väl se vad som händer ...

Jag böjer mig ner för att titta på stammen i krukan och genast är han där med sin äckliga hand.

Han vänder på handen precis så som han alltid gjort. Tummen sträcks ut och kommer på så sätt in mellan mina ben.... på platsen där man skulle kunna komma in i mig om inte byxorna hindrar....

Vänder mig blixtsnabbt om. Blänger på honom med mina svartaste ögon och går kvickt bort ifrån platsen och söker mig till bilen igen.

Vi åker hem, alla tysta i bilen.

Det känns som om rumpan glöder, samtidigt som den känns kletig och äcklig.

Måste duscha och skrubba den extra direkt jag kommer hem.

Går sedan ut och sliter vilt bort alla döda rester i min egen rabatt. Nu ser man tulpanknopparna och all sparris som "ploppar" upp igenom jorden...

Gårdagens vattengympa blev inte så bra som jag trodde...

Mitt i programmet hoppar vi i vattnet på lite olika sätt. Utan att jag märker det backar jag mit kanten som jag har bakom mig. Där sitter en stäng som det gör i många bassänger. Helt plötsligt känner jag något kallt bak på min rygg... Genast flashar det tillbaka till när jag var 8 år och allt började...

Det känns precis som min farbrors kalla hand som kommer och smeker mig på ryggen. Jag känner hur jag krymper och blir liten som då. Sedan går det inte att bli av med känslan.

Försöker bli av med handen med hjälp av massage strålarna som finns i bassängen sedan programmet är slut, men det lyckas inte, det heller.

Väl hemma igen är jag ganska trött och inbunden.

Somnar på tabletter och vaknar sedan mitt i natten med en av mina återkommande drömmar. Skillnaden denna gången är att den börjar i köket där det i vanliga fall brukar ta slut.

Denna gången är jag den där lilla, lilla flickan som mannen vådtar på köksbordet.

Jag ligger på mage med benen hängande ner på kanten. Han kommer med sina kalla händer och fingrar och är i mig på alla möjliga sätt och ställen.

Efteråt är jag full med hål.

Hela kroppen är perforerad och ur hålen rinner det klarröd slajm. 

På så sätt har han full koll och kan hämta tillbaka mig så fort han vill igen... 

Idag är det så åter dax att återgå i arbeta. Efter 1 månads ledighet pga olika anledningar, men det sista innebar ju föräldraledigt för att kunna njuta av 2 sköna veckor i fjällen med min närmaste familj.

Igår kom ett brev från försäkringskassan där man avslår min ansökan om föräldrapenning. De ser ju att jag är sjukskriven. Men den tid jag arbetar var jag ju tvungen att ta ledigt ifrån och ska vi då leva på luft... Jag var ledig 16 dagar och har begärt ersättning för 6 dagar vilka jag skulle jobba.

Men, men på något vis får väl detta också lösa sig.

Hur som varför jag började skriva var inte om detta utan jag ville hylla mina underbara kollegor.   

Innan jag börjar jobba i eftermiddag tillåter de mig att delta på vattengympan. Det är sjukgymnasten i mitt behandlingsteam som håller i gympa i vattnet med avstressande tema. Underbart ljuvligt skönt. Dels får kroppen röra på sig och sedan lugnar det mig verkligen.

Känner att jag behöver det mer nu än på länge.

Att leva så inpå min släkt som fjällsemestern innebär tar också på och har byggt upp en stor innre stress...

Längtar att få glida ner i vattnet och bara njuta 1 timme av värme, musik och rörelse.