Så är då väskorna packade och väntar ute i bilen.

Mamma och jag har haft en lång dag på sjukhuset idag. Det verkar inte bli någon operation i nuläget. Hon besväras av hjärtsvikt och lågt blodvärde så narkosen godkänner inte henne. Nu återstår bara att invänta tider för fortsatt utredning av dessa krämpor.

Hur som har vi bestämt att vi åker. Mamma har bett en väninna att öppna posten om det kommer något brev från landstinget. Sitta hemma och vänta på detta känns inte så lockande. Det får bli den tid det blir där på plats.

Jag har riktig resfeber...

Väskorna är packade och står ute i bilen och väntar.

Inom mig finns det en som vill och en annan som sitter ner och skriker. Hon vill verkligen inte åka. Samtidigt vet jag också att bara jag kommer mig iväg så känns det bättre. Men det känns som en hel evighet innan vi åker.

I veckan har jag för övrigt brottats med fortsatta dåliga nätter trots sömnpabletter. Drömmer på nytt massor och kroppen minns en massa som knyter an det jag drömmer. Det är en salig blandning av lite allt möjligt. Men smärtan inom mig är den samma oavsett vad det är som passerar.

Jag ska försöka skriva ned det jag drömmer nu när jag är i fjällen. Om det nu fortsätter...

Kroppsminnena består i en dov smärta över njurarna. Jag har hårdhänta händer som trycker nig nedåt...(för att jag ska vara stilla).

Sedan har jag fingrar som gräver överallt... Det är bara så äckligt och smärtsammt. Känner hur det blir varmt, hur något rinner utför mina lår...

Det känns så jobbigt att ha det så här och bo tillsammans med folk. Men det måste ju gå, det också.

Hoppas att jag ska finna energi och laddning när jag väl är på plats.

Blir deet tyst så är det för att cybervärlden inte fungerar i lappmarken. Skriver i datorn och klistrar sedan in i mina olika forum.

Nu spirar blobborna i rabatten utanför mitt hus.

Kan inte låta bli att känna ruset som kommer av att finna blåsippsknoppar, blommande krokus och mängder av nysatta lökar som bara får min nyfikenhet att sprudla inom mig.

Våren är lika fantastisk varje år.

I söndags hade vi släkt kalas för dottern som i morgon fyller 7 år. Eftersom jag ska till psykologen i morgon orkar jag inte ha kalas på kvällen, efter det. Därför fram flyttades de till i söndags. Sedan ska hon få ha kalas för sina vänner på lördag. Hon har 4 vänner som hon gärna vill ska komma och kan sedan inte komma på någon fler att bjuda. Jag känner att den lilla skaran passar mig förträffligt. Därför informerade jag henne om att vill du inte så behöver det inte vara fler på kalaset. Det är du som bestämmer. Man kan ha lika kul även om det inte är så många som kommer.

Inför kalasen har jag bakat och fixat. Vi bakade en tårta som både var god och rolig att göra.

se själva;

En riktig prinsesstårta till min egen lilla sessa   

I morgon bitti ska jag själv överraska henne med paket och en liten sång som väcknings procedur. Jag tror att hon kommer att bli riktigt snopen. Inget hon förväntar sig.

Nu har jag skrivit en lång stund. Har så svårt att få till det just nu. Vill inte känna efter hur jag har det. Trycker sedan på knappen för att spara och vad händer... jo, du har blivit utloggad kommer det upp på en skylt. Plopp, allt jag skrivit är alltså borta.

Vad hade jag då skrivit?

Jo, att jag fortsätter att befinna mig i den bubbla som jag nu snart har varit i den gångna veckan.

Jag orkar inte vara i allt det där jobbiga just nu.

Kroppen känns trött och sliten. Känns som om jag hela tiden har träningsvärk. Musklerna är ömma. Det känns skönt när jag är lite hårdhänt med piggbollen ffa på ryggen. Har kommit på att jag kan rulla den lilla bollen under fötterna när jag sitter och skriver.

De senaste dagarna har jag dock mobiliserat kraft och ork till att röja i mitt hus. Allt det där som jag mått så dåligt över är nu borta. Jag känner mig både nöjd och lycklig över att det blev så fint.

I morgon vid 11-tiden kommer L. Både jag och dottern  längtar efter att få rå om henne i helgen.

Vi ska baka i morgon. Bullar och lite annat gott får det bli. Sedan är det beställt prinsesstårta i vanlig ordning. Så det måste vi också få till. Tur att jag tycker om bakning....

Detta är den lugnaste påskhelg jag någonsin har varit med om. Kan det bero på att jag är barnfri, eller...

Förmodligen.

Tänk så mycket uppmärksamhet ett barn tar. Passning dygnet runt på ett eller annat vis. Även om de växer upp och klarar saker måste man ändå vara med på ett hörn hela tiden.

I morgon kommer hon hem och då bjuder jag lilla pappan på mat. Jag blir så himla irriterad på mig själv. Jag vill ju inte det, men kan inte köra ut honom. Vilken jävla makt han har trots att jag hatar honom mer och mindre....

Sedan tar det timmar innan han kommer sig iväg hem. Det är som om han nagelfar varenda mm i mitt hem. Ångrar han sig, eller?

Men här har han inget mer att hämta. Han gjorde sitt val ooch hoppades att finna grönare gräs hos henne. Men ack, ack så lurad han blev....

Inatt har jag sovit helt själv i min tysta lägenhet utan min älskade dotter. Hon är nämligen hos sin pappa i helgen.

Jag känner mig glad över att hon slipper sin mamma i helgen. Just nu är det bbara för mycket. Hon är inne i någon form av 7 års trots där hon är uppkäftig och testar sina gränser. Jag orkar inte riktigt med det just nu när vardagen bara är för mycket.

Det som känns trist just idag är att jag vaknar efter en skön sovmorgon med migrän. Mitt huvud moler av huvudvärk och det flimmar framför mina ögon som gör att jag inte ser någonting. Nu hoppas jag att tabletterna ska hålla mig fri från värre huvudvärk. Jag har ju tänkt försöka städa lite nu när jag är själv och styr över dagen...

Glad Påsk!

Fina Vänner som läser och ser mig   

Det var som om psykologen förstod idag, hur kvällen skulle bli.

Väl i bilen kom huvudvärken åter. Inte som min migrän igår, utan " bara" som en bankande smärta. Nu ett antal timmar senare med en dotter och en katt som sover kryper obehaget i hela kroppen igen.

Jag har gjort en ljusflödesövning som jag lovade. Men huvudvärken förstörde hela övningen. När jag låter ljusflödet strömma hakar den på pulsen i smärtan och den pulsen startar sedan flashbacks med samma puls... (hurven!!!)

Jag ska dock försöka igen nu när 2 Treo och lite vila har gjort sitt.

Min rygg har fått en omgång med piggbollen glatt påhejad av dottern. 

Fötterna sitter jag och rullar på min egen lilla pigg boll i denna stunden. Men fortfarande är det så att jag känner skalet runt om och inte mer.

Jag känner mig helt slut i kväll. Det har verkligen svängt friskt. Från hopp och förtvivlan till det lyckorus som jag bar inom mig, när jag kom från jobbet idag.

Nu väntar kvällsbestyr och sedan ljusflöde direkt ner i sängen...

God Natt alla fina!  ....