Usch så fort den här sportlovsveckan har sprungit iväg.

Jag fortsätter att vandra runt i mitt eget vakum. Men har också städat vardagsrummet och återställt M rum till det fina städade efter nattbesöket av sin bästa kompis.

Det som kan sägas angående kompisens besök, är att det förflöt väldigt smidigt. Inga gliringar från hennes håll och jag gjorde det jag kände för utan att bli ifrågasatt.

En gång försvarade jag mig med att vår familj är 2 personer och din är minst 5 ibland 11, därför måste jag förvara viss mat i frysen om vi inte ska äta samma sak i flera dagar. Medans hos dig äter man upp en hel påse hamburgerbröd på en gång. Hon tittar på mig, men säger inget mer.

Mitt veckoschema som jag och psykologen gjorde i tisdags. Har jag inte riktigt hållit, men i stället har jag gjort lite andra saker. Bland annat har jag varit på återvinningscentralen med 3 sopsäckar från M's rum och lite annat som skulle kastas. Dessutom har jag länsat hemmet på returpapper, kartonger, glas och metallförpackningar. Även i detta släppte en stor sten.

Bilen har också blivit servad och reparerad så nu gapar ett stort hål i min plånbok. Men även detta känns bra att det är gjort inför den kommande besiktningen.

I kväll är det cirkusföreställning. M och R har gått tre dagar på cirkusskola så nu ska de få visa upp sina färdigheter.

Detta innebär att ex;et kommer på middag och lite lördagsmys, eller vad man nu ska kalla det. Känns jobbigt, men vad gör man inte för M's skull, hon behöver sin pappa också.

Kära Vänner   

Här kommer några rader från en som riktigt hamnat under isen igen.

Just nu är jag inne i en deprissiv period. Vi har startat min bearbetning runt dee nya minnen som började dyka upp i slutet av förra året. Men nu har vi tvingats ta en paus. Jag orkar inte med det just nu.

Min livslust och energi är som bortblåst.

Jag orkar inte städa, ta hand om mina sysslor eller knappt få till vardagens måsten. Före helgen hittade jag små larver i en brödpåse på arbetsbänken...

Det föranledde dock et riktigt tokstäd projekt. Så nu blänker köket och all bråte är undan stoppad.

Dagens samtal hos psykologen fortsatte i samma spår. Jag måste få till min vardag och hitta lite mer energi för att orka med min bearbetning.

Idag gjorde vi ett vecko schema för den kommande veckan. Där är nu inskrivet alla dagars måsten som mat, hygien och tider som ska passas. Sedan finns det också 1 uppgift för varje dag. Det kan vara tvätt eller städ projekt eller andra saker som jag måste göra och samtidigt kan tillåta mig att känna mig stålt över min egen insats när den är utförd. Men det får inte vara mer än 1 uppgift, då blir det för mycket enligt psykologen.

Dessutom fick det bli en ledig dag som aktivitet också på lördag....

Efter schemat var lagt undrar hon hur troligt det är att jag kommer kunna genomföra det vi har printat ner. På en skala där 1 är inte als troligt och 10 är helt sammorligt att jag klarar det. Det känns som en 9;a i alla fall.

Vi utvärderar om en vecka när vi ses igen.