Så har vi då kommit till årets sista dag. Inte utan att jag tycker att det känns skönt att detta "skit år" tar slut. Visserligen vet man ju inte om nästa blir bättre, men man kan ju alltid hoppas.

Igår fick min dotter mig att smälta som en isbit på spisplattan. När vi borstade hennes tänder lägger hon sina spröda barnarmar om min hals. Trär in fingrarna i mitt hår och tittar in i mina ögon. Så säger hon "mamma, jag vill alltig bo hos dig"... Inte utan att det blir svårt att hålla tårarna tillbaka. Det är första gången sedan jag separerade från hennes pappa som hon sa så. Hon brukar alltid säga att hon vill bo hos pappa för där är allt så mycket bättre.

En fin bekräftelse på att jag står för något bra i alla fall. Jag tänker suga på den karamellen så gott jag kan.

I kväll ska vi i alla fall vara hos min allra bästa vän och hennes familj. Vi tänker laga mat tillsammans och bara ta det lugnt. Barn blir det gott om så de kommer inte behöva någon uppmärksamhet från oss. Jag får säga som den andra gästen sa, Tack för att ni tar emot oss singlar!

Här tänker jag nu avsluta detta året med att säga jag fortsätter skriva nästa år. Tack till alla mina läsare som ger mig en putt framåt när det är som allra tuffast.

Nyårs KRAMAR till er alla   

Idag har har jag varit riktigt produktiv. Tog en rejär sovmorgon trots att dottern var uppe med tuppen. Hon bara finner sig i att jag sover längre än henne. Tack för barnkanalen som hon är road av.

Jag har nu tvättat årets sista maskiner. All tvätt är dessutom vikt och ligger i sina skåp och väntar. Helt underbart skönt!

På eftermiddagen passade jag och svägerskan på att se till att barnen fick sin andra vaccination mot "nya influensan". Jag fick också säsongsinfluensa vaccinet eftersom jag är en riskpatient med mitt dåliga hjärta. Skönt att ha det bortgjort.

Nu ska jag avrunda dagen och krypa i säng innan natt spöket kommer fram.

Nu är denna hemska dagen snart till ända...

Jag känner mig helt slut och utan lust till något mer idag.

Inom mig just nu har ett lugn lagt sig. Bubblorna är borta just nu. Jag har tagit mina mediciner och tänker avsluta dagen här och nu.

Natti, natti

Efter en riktigt hemsk natt är det så åter dag igen. Jag har sovit på soffan i några timmar. Sovit med kläderna på...

Idag känner jag mig "bakis" av sömnbristen. Jag har verkligen vant mig vid fler timmars sammanhängande sömn, sedan jag började ta mina sömntabletter regelbundet.

Idag känns kroppen överkörd. Muslerna smärtar och är stenhårda, som i kramp. Munnen och öronen fortsätter att minnas...

I huvudet sitter någon ock spräcker mina bubblor som dalar som snöflingor. Innuti bubblorna finns det bilder som får mig att minnas det jag inte vill minnas just nu.

Dagar som denna önskar jag att dottern slapp vara mig nära. Jag är inte någon brra mamma när jag mår så här...

Kan bara hoppas att det släpper snart.

I natt bara öser det över mig en massa minnen och flashbacks. Det är som en svallvåg som sätter havet i storm. Känns som ett straff nu när det har varit lugnt och fridfullt i flera dagar.

Minnena sätter igång mig så det blir bara omöjligt att sova eller ens vara i sängen. De sätter igång hela kroppen, jag känner smaker och lukter och hör hans tunga flås i nacken. Känner mig ritigt liten och utelämnad. Förmodligen precis så som det så ofta har varit...

Jag känner hur hans händer far fram på och i min kropp. Känner smärtan och hur något varmt rinner längst mitt ena ben. Detta trots att jag är fullt påklädd.

Önskar så att jag någon endaste gång slapp vara ensam när det blir så här körigt. Men då kommer det aldrig. Det var lika när det hände då var jag också alltid ensam, annars hade det aldrig hänt.

Inatt har jag sovit riktigt bra. Det är bara att inse att den egna sängen är den allra bästa. ´Jag vaknade dock mitt i natten och finner då min dotter jämte mig i sängen. Jag har ingen vetskap alls när och hur hon hamnat där. Det är väl ett tecken på att sömnmedicinen sänker mig regält när den väl tar. Hur som somnar jag om och vaknar vid 8-tiden när hon frågar vad klockan är. Jag svarar att den är 8 och då säger hon att då sover vi en stund till. Jag är villig och somnar om. Men inte hon! Klockan 8.30 sitter hon framför tv;n och ropar på mig. Jag vill ha min VÄLLING! Jag kravlar mig upp och fixar den, men somnar sedan om igen... Vissa mornar är jag verkligen bara borta...

Nu är jag uppstigen, dottern är ute och leker i snö´n som kommit under natten. Jag sitter är och tänker igenom den gångna helgen. Den har varit riktigt bra. Jag har kunnat trycka bort alla känslor som bubblar inom mig. Det var nog därför de bubblade mer än vanligt igår kväll. Just nu känner jag mig nöjd och det är väl det enda viktiga...

Jag har varit hos mor och far i två dygn. Nu är jag hemma igen och vardagen ramlar på plats igen.

Jag är full av olika känslor som just nu är i ett riktigt virr varr.

Jag vet inte riktigt hur jag ska sätta ord må dem. Väljer därför att avvakta för att se om det klarnar och därmed blir lättare att skriva om dem.

Kryper därför in under täcket för att sova, hoppas jag.

Natti, natti!