I natt fick jag sova nästan hela natten. Somnade dessutom om, när dottern åkt till skolan och sover ostört några timmer till. När jag sedan vaknar av mig själv, känner jag mig utvilad och pigg! Minns inte den känslan...

När jag sedan kommit upp ur sängen kommer kroppsminnen från svalget och käkarna.

Det är nästan omöjligt att äta när det är såhär.

Alla musklerna i nacken är som onda knölar och naturligtvis dunkar huvudet värre än vanligt.

Inne i huvudet ekar hans läten och bilden som finns i mitt minne... det hjälpte inte att jag blundade, jag ser ändå hans "underrede" i minsta detalj.

Minns tankaen, snart slut, snart slutar de, snart är det över... känns inte som om det någonsin tog slut!

Ändå vet jag ju att det är slut sedan länge.

Idag är livet tungt. Det känns som om ett svart täcke har ramlat över mig.

Efter veckans upplevelser under min EMDR behandling blev det så tydligt hur vidrigt sjuka människor mina förövare är.

Hur kan man bara göra som de gjorde och dessutom flera gånger samma kväll...

Hela veckan har jag en klump i halsen känner av det som hände i min mun och det som fanns inne i den.

Jag har också kramp i gommen och ut i käkarna. Minns att det var precis såhär det kändes när jag i bilen åter igen blev våldtagen i båda ändarna av två vuxna män.

Nedpressad i skåran mellan framsätena blev det möjligt för dem att göra det, som de ville. Jag minns hur kall och rädd jag var, oförmögen att hunna protestera eller förhindra...

Känner hur naken och smutsig jag kände mig, trots att bara byxorna var neddragna till knävecken och för övrigt fanns alla kläder på plats, men det var som om de inte fanns.

Varför måste jag fortsätta att lida av det som hände för 30 år sedan, när ska kroppen sluta att minnas???

Tänker förövarna någonsin på vad de gjorde?

Mår de ens i närheten så dåligt som jag gör?

Jag skulle så gärna vilja ställa dem dessa frågor. Men samtidigt är jag för rädd och vågar inte. Inte ens i sällskap med min psykolog. Hade jag vetat vem förövare 2 var, då skulle jag kanske ha vågat. En person som jag inte har blodsband till och inte måste träffa i andra sammanhang.