Vissa människor kan verkligen suga all energi ur mig. Min bror och hans älsta son är sådana människor. Extra lätt är det en helg som denna när dottern är hos sin pappa. Det blir lätt att inse hur mycket possitivt hon står för, när hon inte är här.

Idag när de till sist åker härifrån strömmar tårarna direkt jag hör att bilen backar upp på vägen. Då orkade jag inte längre stå ut och emot mina tårar...

Dagen efter besöket hos psyklogen mår jag inte bra. Jag är trött och slut...skulle bara vilja försvinna. Vi startar morgonen med självplock jordgubbar 28 kg. Sedan lyckas R förhandla till sig att få stanna kvar och sova över. M och han är som katt och råtta hela kvällen.

Hela kvällen har jag sökt mig på min egen kant. Först klipper jag gräset, med hörselkoporna helt täckande för att inte behöva se eller höra något annat. Jag utnyttjar inte den självgående funktionen uten traskar på i raskt tempo så när jag är klar finns det inget anna att göra än att hoppa i havet och sedan duschen. Därefter renbäddar jag min och Ms säng. Det känns till sist som om jag har varit "borta" i flera timmar. Tar min bok och kryper upp i ett hörn och läser medans barnen tittar på barnprogram.

Sedan tittar vi alla en stund på "Ernst". Plötsligt ser jag en ljus skalle passera vårt fönster. Jag säger nu kommer det någon?!

Går in i köket och ser en tejej med glasögon och en ljus kallufs. Känner att henne känner jag, men kan inte koppla vem hon är.

Jag öppnar dörren och en spröd stämma säger. Hej! Känner du igen mig?

Jag säget till svar att vist ser jag att jag känner dig. Men jag kopplar inte.

Det är jag JJ, din pussgurka...

Nu faller polletten ner. Jag kastar mig om hennes hals och vi står länge och bara ser på varandra och kramas. Vår stuggrannes "lilla" flicka som inte har varit här seedan 1986. Då var hon 8 (9) år. Jag har träffat henne några gånger sedan dess. Men det är fortfarande medans hon är ett barn. Vi mailade en kort tid när jag mådde som allra sämst. Men ingen av oss orkade hålla linan igång. Nu byter vi åter mail adresser och förhoppningsvis ska det fungera denna gången.

Hon är jätte stressad men kmmer in och visar sig för mor och far. Vi pratar en krt stund innan hon sedan sätter sig i bilen och fortsätter sin färd mot hälsingland.

Däremot lovar hon att komma förbi nästa gång de åker norrut. Antingen hit eller till Nordmaling och då ha mer tid att stanna.

Det känns verkligen helt ofattbart att hon har varit hit och är så stor. Henne som jag har pysslat m hela sommrarna från baby till nästan 9 åring.

Man blir bara så varm av kärlek.... En riktigt rutten dag förvandlas till något bra, trots att det kändes så hopplöst.

Efter en kort natt vaknar jag före kl 9 hemma i Nordmaling. Jag känner mig helt pigg efter fest och en riktigt sen natt/morgon. Klockan var efter 03-tiden innan jag somnar.

Jag duschar och åker i väg till stugan.

I kväll är det räkfrossa här hos oss. Bakar ett stort bröd med fyllning inför den bjudningen. Vi förbereder och fixar lite under dagen. Mina ben ser för hemska ut efter gårdagens fest på landet. Bromsarna har formligen ätit upp mig och klådan är obeskrivligt frenetisk. Jag får helt enkelt stoppa i mig lite antihistaminer och smörja med kortison.

Jag känner mig sådär dempad och trött på allt just nu. Söker hela tiden en egen vrå att krypa in i.

Jag är just hemkommen från sommarens stora fest. Det är en 30 åring och en 40 åring som har firats av släkt och närmaste vännerna.

Dagen startar med att de båda kidnappas av en släkting. De får sedan åka runt i bil en stund med förbundna ögon och hamnar sedan hemma hos en av bröderna. Där finns vi alla som vill vara med och fira.

Vi har hyrt en badtunna som står mitt på gården färdig eldad. Jag kan säga att den blev rätt flitigt använd. Vidare har vi läjt en som kan det där med vinprovning. Hon kommmer och håller en sådan för oss och vi går tillsammans igenim grunderna. Två vita viner och tre röda. Jätte spännande och kul att få hjälp att förstå lite mer runt viner.

Middagen består sedan av knytkalas med grillat kött. sallad, pastasallad och två olika potatissallader, bröd och ost. Jättegott tyckte alla hungriga och glada människor.

Sedan har vi tävlat och roat oss så när vi till sist börjar fundera på hemresa visar det sig att vi har festat i mer än 12 timmar. Men det var helt klart sommarens roligaste utfärd.

Nu har jag veckans möte bakom mig. Vi välkomnades av en rar tjej som lät min handläggare på försäkringskassan att ta ordet. Hon berättade i korthet att jag skulle bli utförsäkrad i slutet av augusti och att jag hade för avsikt att komma tillbaka till mitt anställning som jag har men att tiden blev för kort.

När hon sedan hade sagt det bad arbetsförmedlingstjejen henne att lämna oss och hon kunde återgå till sitt igen.

Vidare blev vi informerade om att jag skulle få en annan handläggare, som nu var på semester.

Det är en man, är det något problem för dig?

Nej, det är okey.

Jag får då en ny tid för att träffa honom och börja planera för det som ska hända sedan.

Vi informeras sedan om att de har tillgång till paramedicinska "konsulter" tex psykolog, sjukgymnast, arbetsterapeut osv om man skulle ha behov av sådana.

Jag får skriva under div papper för att kunna registreras och bokföras i deras system. Innan vi avbryter för denna gången lämnar jag ifrån mig de papper som hon från försäkringskassan hade med sig som de kan föra till sina handlingar.

Jag får också med mig ett papper som jag själv får skicka till a-kassan.

Såhär efteråt känns det lika förvirrat men inte så läskigt längre. Får vä se vad som känns inför nästa möte. Det känns dock bra att det är avklarat och resten av sommaren får vara ostörd.

Idag ska jag kl 13.00 på överlämningsmöte med försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Jag blir utförsäkrad i augusti från Fk. Nu ska jag alltså in i ett arbetslivsintroduktionsprogram på arbetsförmedlingen. Det känns helt sjukt. Jag är sjukskriven för att jag inte orkar vara på min arbetsplats...

Jag har pratat med en person på A-kassan som behöver intyg för att kunna räkna ut min ersättning. Men det finns ett tak på 680 kr/dag före skatt. Ibland känns det som om de tycker att man ska leva på luft när man är sjuk och trött.

Jag måste kolla upp detta med bostadsbidrag igen.

Jag skriver och berättar mer när jag vet hur det kmmer att fungera.

Idag blev jag retad av grannen igen...

Allt börjar med att jag åker hem för att betala mina räkningar och tvätta. När jag kommer upp ur källaren efter att ha startat tvätten står hon och svägerskan och pratar. Jag har ingen lust att prata med någon av dem utan går till postlådan och hämtar min post. De står kvar på samma ställe så på tillbakavägen säger jag hej och hoppas kunna passera. Då säger svägerskan, är det laddat nu?!

Laddat för räkningarna eller???

Nej, tvättmaskinen.

Jo, den är igång och nu ska jag till mina räkningar. Startar för att gå iväg...

Då, öppnar S (grannen) munnen. Å du som tog internet av mig...

Det är nu 3;e gången jag trackas för att jag av misstag drog ut en sladd till min rauter i tron att den gick till min dator. Men det var "linan" in så jag släckte alla... dvs hon!

På midsommarafton ringer hon och säger att hon inte her någon fungerande internet. Jag förstår direkt vad jag gjort och säger att brorsan kommer på en liten stund och fixar. Vi ska bara äta lunch först.

Jag vill verkligen inte höra fler gånger att jag är så dålig och knäpp... Jag har nog av dessa tankar helt själv...

Mot henne blir jag jätte arg och väldigt ledsen egentligen, men det kan jag inte visa. Hon får bara se min illska. Jag ber henne ytterliggare så hemskt mycket om ursäkt och det var inte av min mening osv... sedan vänder jag på mig och går.

Men Flisa, det var ju ett skämt...

Ja, men just nu är jag inte upplagd för sådana skämt. Du sparkar på en som redan ligger. Jag vet inte om hon hörde det sista.

Några minuter senare kommer svägerskan och säger, hon menade inget illa...

Nej, men jag tycker att det räcker nu. Det är 3;e gången hon är på mig.

Hon håller med och lämnar mig sedan, vilket jag uppskattar.

Jag gör det jag ska på löpande band. Inom mig bubblar ångesten och sedan kommer jag på mig själv hur jag sitter och planerar för riktiga otäckheter... Då blir jag såddär rädd för mig själv. Plockar snabbt ihop och åker ner till stugan. Jag fixar inte att vara själv just nu. Då blir det farligt....

Trots att jag var så himla arg klarar jag inte av att stå emot suget rent tankemässigt. Illska som annars brukar stärka mig. Men idag blev jag bara ännu mindre, uslare och oviktig för alla....