Hjälp, nu har det gått nästan en vecka igen och nu börjar psykologens semester... Sista träffen idag.

Känns läskigt när jag tänker på det. Men, men det löser sig på något vis.

Jag har som tur är havet och måsarna att prata med. Dom finns alltid på plats och lyssnar när det behövs.

Jag har i alla fall bott här i stugan sedan i lördags. Det känns underbart samtidigt som det är tyst och tomt utan min älskade dotter. Hon är fortfarande nöjd och belåten hos pappa. Hon har dessutom ringt en gång och berättat att hon hade  tappat ännu en tand. Nu är det tre gluggar...

Jag har också varit ut på en fisketur med pappa. 1 kg strömming, 4 abborrar och 70 sikar. I morgon blir det dax att röka sikarna och strömmingen får mamma lägga sin hand på...

Det är sommar det att kunna sitta på bryggan och äta en nyrökt varm sik och titta på havet, mmmmmmmm.

Jag har tänkt en hel del på torsdagens kirurgbesök. Har åter gett det i dess helhet i skrift, men fortsätter att känns mig nöjd över hur det blev.

Håller nu mina tummar för att jag får tid för röntgen i sommar. Så att resten också rullar på under hösten.

Nu har jag och L (psykologen) varit till kirurgen
för mottagnings besök hos doktor Anna.

L och jag träffades en liten stund
innan besöket. Där bad jag henne hålla min talan, berättade att jag var så rädd.  Att det kändes, som när jag förstod att ett
nytt övergrepp skulle ske. Har orden snart över, snart över ekande i mitt
bakhuvud.

Hon lovar att hjälpa mig. Sedan frågar
hon mig vad hon ska säga om sig själv och varför hon är med mig.

Jag svarar att det är lika bra att
vara ärlig. Jag tycker inte att det är jobbigt nu, längre.

Sedan vandrar vi iväg till
mottagningen. Jag anmäler mig i lyckan och sedan sitter vi och småpratar en
stund i väntrummet. Flera gånger frågar hon hur det känns och om jag är stor
eller liten.

Till sist kommer en kvinna och ropar
upp mitt namn. Vi reser på oss och går in i det rum som väntar på oss. Jag
sätter mig i ett hörn vid sidan om och kvinnan hämtar en stol till L.

Efter liten stund kommer dr A, hon
hälsar på mig och sedan på L. L pressenterar sig och undrar om hon har läst i
min journal om vem hon är. Jo, det hade hon. L berättar sedan att det är så att
jag varit med om övergrepp och att sådana här situationer kan bli jobbiga för
mig och att det är därför hon är med. Vidare undrar L om det är okey att hon
går in och bryter om hon märker att jag behöver en paus eller repetition.

A säger att det går jätte bra.

Sedan börjar hon med att berätta och
visa en bild hur det ser ut i min mage…

Så säger hon att hon skulle vilja att
jag gjorde om undersökningen i sommar. Detta för att se om cystan förändras
eller om den står stilla i storlek.

L tittar på mig och undrar om hur det
känns för mig. Tror jag att jag klarar av den undersökningen. För det får inte
bli som för två år sedan när hela sommaren blev som ett enda stort
återupplevande.

Jag svarar att jag tror att röntgen
går bra. Det var inte den som var svår den sommaren. Jag fick ligga med
fötterna före i kameran så det gick bra. Tror att jag klarar det även om det
blir under L´s semester. Kan kanske få med mig någon annan om så känns, när det är dags.

Hon beskriver sedan de tre olika metoder som kan bli aktuella. Vid den ena kan man via ett gastroskopi göra en förbindelse via magsäcken och cystan som sedan får dränera sig själv via magsäck och tarmar.

L flikar in där och frågar om det är så att jag kommer att vara sövd vid alla metoder, eller…

A svarar ja på den frågan och sedan tittar hon med frågande ögon på mig.

Jag säger att jag har aldrig varit sövd tidigare, men jag tror ändå att det skulle vara bättre än att vara vaken. Är jätte orolig för att ligga ner och ha folk runt omkring mig. Får panik bara av tanken.

Då tittar A på mig och säger att oavsett vad du ska göra så kommer du bli sövd…

Tack! En stor sten släppte…

Därefter ville hon undersöka mig. Hon frågar om det är möjligt.

Jo, det går bra. Jag drar upp tröjan och lägger mig på britsen. L kommer och ställer sig bredvid mig. Hon hindrar A att börja känna. Frågar mig om det känns okey och om jag är kvar som stor… Jo, jag är helt med. L undrar hur jag vill att hon ska göra eller vara. Jag säger att det känns bra att hon finns där hon är och att jag gärna har ögonkontakt med henne. Hon undrar om hon ska hålla handen, men det behövs inte.

Därefter får A ta vid.

Hon klämmer lite på båda sidor, men det är inte jätte lätt att känna den.  Bröstkorgen gömmer cystan väl.  Jag är dock mer dunk öm på vänster sida.

Därefter backar A och sätter sig på sin stol.

Jag sätter mig upp och drar ner tröjan.

Efter detta går hon på nytt igenom vad som kommer att hända.

Röntgen, snack kirurgerna emellan sedan kallas jag till ett nytt återbesök där jag förmodligen kommer att få träffa kirurgen som ska operera. Då kommer man pressentera lämpligaste operations sättet. Men du har alltid möjlighet att tycka till och ha egna önskemål.

Efter detta kommer jag sedan att kallas till operation. Då läggs jag in kvällen före operationen och sedan blir jag kvar ett par dagar efteråt, lite beroende på metod.

Vi avslutar där.

Det känns som om jag har rätt bra koll på vad som kommer att hända.

Nu är det bara att hoppas att jag kan få göra röntgen under sommaren.

L och jag sitter sedan och småpratar en lång stund i central hallen.

Hon undrar om det blev någon skillnad från tidigare besök.

Jo, det var så skönt att inte behöva vara själv. Det innebär alltid att jag faller in i känslan av att ett övergrepp kommer att ske. Att jag kryper ut ur min kropp och att jag hela tiden hör rösten inne i mitt huvud, snart över, snart över… Precis som då när allt hemskt hände.

Hoppas verkligen att några positiva besök med henne som sällskap, kan innebära att jag blir tryggare och kan gå själv och ändå känna mig vuxen.

Vi skiljs i en stor kram och går åt var sitt håll.

Jag åker hem och känner mig uppfylld av en positiv känsla hela kvällen.

Nu har det passerat några dagar och det känns fortfarande bra. Håller mina tummar att jag kan behålla den här känslan hela sommaren.

Så har vi då firat mammas 70 års dag. Brorsan ändrade sig och har deltagit glatt hela tiden. Dock fick han "frigång" mitt på dagen idag efter intagen frukost och ännu 1 timme i badet. Då ilade han och familjen hem och sedan blev det fiske för hela slanten till det blev kväll.

Mamma var dock nöjd och hon fick fortsätta att umgås med mig och dottern också pappa förståss.

Igår blev det SPA med bubbelbad, barnbus i bassängen, torrbastu och ångbastu.

Sedan hade jag med mig peeling för både kropp och ansikte. Vi mumsade på färska jordgubbar lite mörk choklad och bubbel med hallon fruktkött (Berry Temptatious, nr 7783)

Dessutom hade jag bokat halvkropps massage till oss vuxna. Jag visste inte hur jag skulle klara av det, men var redo att testa. När det sedan visade sig att mamma varit hans fröken i småskolan och jag haft honom som förälder på jobbet kändes det rätt att utmana mig själv just här och nu.

Det gick bra. Men ack så svårt det är att slappna av och njuta fullt ut. Nu har jag träningsvärk/smärta i mina axlar och nacke. Har fått rådet att äta Ipren i 3 dygn....

På kvällen fick vi sedan njuta av en utsökt 3 rätters middag. Räktost (den var ruskigt god helt okey att äta även för mig), filé black and white och avslutningsvis Philadelfia parfait m varma björnbär. Riktigt gott och väldigt mysigt. Barnen fick själva välja vad de ville äta. Grabbarna beställde dessutom påfyllning och det tog han aldrig betalt för.

Idag, efter städ och checkning av stugan har vi bilat runt lite i ångermanlansd inland. Sedan blev det middag på Näske krog, innan vi sedan vände mot hemmet igen.

Nu är alla trötta och väldigt nöjda.

I kväll har jag, mina föräldrar och min bror pratat ihop oss om helgens trevligheter. Mamma fyller 70 år och hon vill absolut inte vara hemma och fira den.

Ett förslag blir då att vi ska åka en liten bit härifrån och boka SPA där, sova över, bada och mysa... Alla tillsammans.

Han står dår på gillfesten och tar på sig hela äran att det var ju han som hittade stället och föreslog det hela.

Jag får i uppdrag av min mor att ringa i morgon och boka.

Så när klockan blir 22.30 ringer hans sambo som inte var med och bestämde något, pga att hon jobbade.

Så säger hon, mm din bror har ingen lust att stannna kvar. Han tänker fiska... Sägas kann man att han fiskar på all ledig tid som han kan skrapa ihop stor del av tiden.

Jag blir först helt paff...

Sedan blir jag besviken och arg.

Ifrågasätter hur han kan ha mage att stå där och vara med i snacket och låta så jä**a possitiv och uppåt. Åsså några timmar senare vill han ingenting. Å hur tror han att min mamma känner det om hon nu vill fira med oss. Hon fyller 70 år en dag, en gång i livet och hans jä**a fiskar finns alltid i vattnet.

Jag känner hur rösten delar på sig, så jag säger bara att nu vill jag inte ha med detta att göra mer. Han får ringa mamma och berätta. Jag är ingen budbärare...

Så trycker jag av telefonen och låser dörren så inget oväntat besök dyker upp.

Dom bor nämligen på samma tomt som jag.

Sedan kommer tårarna, som vanligt när jag blir arg och kränkt så kommer gråten.

Sägas kan också att ca 30 minuter senare kommer ett SMS från brodern... Boka som du hade tänkt Lö-Sö....

Men nu vill jag bara skita i allt. Kan inte vi ta bilen och åka på utflyckt helt oplanerat och vara borta hela dagen å bara skiiita i allt och alla som bara gör en besviken.

Så är helgen snart slut och vardagen tar vid.

Har varit barnfri hela helgen, både på gott och ont...

Skönt att få lite vila och egen tid. Samtidigt som jag helt tappar rutiner.

Inser idag att jag inte har ätit någonting förrän det står middag på bordet och dottern är hemma igen.

Jag har inte ätit frukost på många dagar...

Så får jag sota för mina synder i kväll också när migränen slår till med buller och bång.... Ikväll är den dock olik andra gånger när jag får synbortfall och ögonaura. I kväll kom huvudvärk, illamående och ett tryck som håller på att putta ut höger öga ur sin glob.

Får nog försöka komma isäng i tid i kväll.

Väckarklockan står på 05.00 och sedan väntar en arbetsdag som sedan avslutas med träff hos psykologen... 

Somnade ganska snabbt förmodligen av tablett blandningen som blev. 

Dissar flera gånger under kvällen, trots att min vän pratar med mig och jag kan se henne via web kameran.

Sover i några timmar innan jag börjar drömma mardrömmar.

Vaknar av att det känns som om jag är påväg ur min säng.

Men det går inte...

Tittar ner på min kropp och i den sitter det stora pålar. Hela jag är uppsprättad och i öppningen finns pålarna ner stoppade. Pålarna går sedan ner i min säng, vilket gör att jag inte kan röra på mig.

Eftersom jag ser in i mig själv ser jag hur något rör på sig där nere. Som ett kräldjur men denna gången instoppat i öppningen utifrån, så jag ser bara hur det rör på sig utan att riktigt se vad det är som finns där,

Idag, nu när jag är vaken har jag kroppsminnen, smärtor i hela kroppen. Håller igång hela dagen med trädgårdsarbete för att slippa tänka...