Sitter på jobbet och tänker på gårdagskvällen...

Vi sitter och äter middag jag, en kollega och dessutom en av sommarens vikarier som känns som en med båda fötterna på jorden. Samtidigt som vi äter sitter vi och pratar om livet och om olika saker vi har med oss, bla kommer vi in på ämnet om ålder och hur svårt det är att sätta ålder på vissa människor. Vår vikarie försöker sätta ålder på mig och Hanna och i den stunden inser vi att jag och vikarien är lika gamla. Hon säger då till mig att då fick du barn sent, eftersom jag har utflygna barn...

Jo, det var så att jag her i hela mitt liv trott att jag inte skulle ha några barn.

Men, hur kan du ha tänkt så??! Säger då Hanna.

Jag hinner fundera en millisekund och bestämmer mig för att vara ärlig... Det var ju faktiskt lite av en hemläxa under sommaren att våga berätta i min vardag för att bli tydligare även där.

Jag har varit utsatt för övergrepp under en stor del av min barndom in i vuxen ålder så det var som ett avslutat kapitel.

Då frågar vikarien på en gång vilken form av övergrepp? Det kan ju vara på många olika sätt, är det sexuellt/ incest??

Jo. inte min pappa men av förövare som är både släkt och obesläktad.

Hanna, blir lite chockad. Men kommer snabbt tillbaka och säger att jag har läst så mycket bra biografier om det men hur tar du hand om allt detta?

Men hur var det att vänta barn och sedan föda, med en sådan bakgrund. Jag berättar lite om hur det var och vad som var jobbigt och så, samtidigt som jag också är noga med att poängtera att Maria är guldkanten på min tillvaro och att det var värt allt att få henne som en bonus...

Jag föklarar att det är pga detta som jag bara orkar jobba halvtid. All min kraft går åt till att bearbeta och försöka läka.

Vilket hon förstår till fullo, känns det som.

De ställer lite frågor om hur länge jag har gått i behndling och hur det har sett ut över tid. Hela tiden känner jag att jag styr samtalet, även om rösten spricker en stund.

Vi kommer också in på detta att jag tappat bort minnen och till och med förövare, men att det kommer fram allt eftersom jag jobbar mig igenom livet.

Efter en stunds samtal ebbar det ut men jag hinner också säga att det nu är så skönt att jag kan berätta och på så sätt bli mer förståelig och framförallt så slipper jag ljuga mer, något som hela mitt liv känns som en evig lögn för att jag skulle kunna få ihop det. 

Efteråt känns det så skönt, detta var verkligen en början och dessutom tog de emot informationen med intresse. Jag är nog inte så läskig som jag känner mig ibland...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mår skit... Orkar inte jobba. Vill inte vara här och nu. Hur kunde jag vara så jävla dum och skaffa barn. Sitter fast, kan inte svika henne eftersom hon inte har någon annan som bryr sig. Men hur ska jag orka?? Har inget liv längre. All...

Hela drömmandet startar redan innan jag riktigt tycker att jag somnat. När man är i det läget att man liksom domnar bort, men ändå ser det som finns i rummet framför sig. Över mig kommer liksom en tromb, en snurrande konisk form som tränger in i mi...

Sliter, river, drar... Det gör ont och skaver Jag går sönder... Du skrämmer mig så Du har mig i ett järngrepp   Bara en dag Eller två Varför håller du så hårt? Varför är det såhär? Varför finns alla frågor, utan svar?   Herr Å...

Blir lite förskräkt när jag nu äntligen har loggat in och ser att jag i snitt har ca 70 läsare/månad och inte har skrivit en endaste rad sedan februari... Här händer det massor. Både med mig som person och i min själ. Jag ska försöka bena lite i de...

I natt fick jag sova nästan hela natten. Somnade dessutom om, när dottern åkt till skolan och sover ostört några timmer till. När jag sedan vaknar av mig själv, känner jag mig utvilad och pigg! Minns inte den känslan... När jag sedan kommit upp ur ...