I veckan hos psykologen fortsatte vi att försöka göra min mellanstadie tid lite mer klart.Jag känner att jag har många pusselbitar, men vet inte och förstår inte var de hör hemma.

Med min underbara psykolog börjar vi försöka få lite ordning på alla övergrepp som var under denna perioden. Efter att ha pratat om flera saker som hände i 5;an och 6;an frågar L när jag har första minnet av ett övergrepp från skolan och vad som hände då.

Hon kommer nära mig och håller mig bestämt i min hand. Där börjar jag berätta, men efter en stund kommer gråten från djupet. Det gör så ont...

Då flyttar hon så att hon sitter på min vänstra sida och håller om mig. Hon tar också på min panna och visar huvudet vägen till sin axel. Där sitter vi länge, länge. Inom mig förundras jag över att isen och smärtan till sist byts ut mot en värme och ett litet lugn. Då blir det möjligt att med hennes hjälp fortsätta min berättelse ända in i mål...

*Varning, övergrepps minnen*
Jag är bara 10 år.                                               

Kommer från dagens lunch på skolan. Ännu så länge lyckligt ovetande om vad som väntar. Emot mig kommer en av skolans lärare… han tar tag i min arm med ett stadigt tag. Han för mig till ett separat skolhus där vi bl.a har träslöjd.
Väl inne i lokalen hör jag hur han bestämt stänger dörren med en smäll (det är en stor plåtdörr).

Jag är rädd, men förstår inte riktigt vad som skall hända. Även om jag tänker att han kanske skall göra det min farbror redan gör med mig… Fryser till is…

Han trycker ner min överkropp på en hyvelbänk skruvar sedan fast min högra arm i den ”skruv” som finns i bänken. Då förstår jag att det kommer att hända här också, det där äckliga och läskiga…

Han knäpper upp knappen i min byxa och drar sedan ner dem och mina trosor samtidigt.
Byxorna stannar nere vid mina knän, så de är på sitt sätt också låsta.

Helt utan förvarning trycker han in "den" i in bakdel… känner hur jag går sönder, både i själen och där bak.

Ingen har någonsin varit där tidigare.

Den fysiska smärtan är så enorm att jag en stund funderar på om detta innebär att jag kommer att dö av detta. Förstår inte hur jag ska kunna ta mig därifrån.

Efter en stund börjar han låta på ett bekant sätt. Nu förstår jag att han snart slutar.

När han är klar, drar han upp sina byxor och bara lämnar mig, helt tyst. Han skruvar inte ens loss
mig från bänken.

Men hans svarta ögon blänger på mig... underförstått att detta är vår hemlighet!!!

Det bränner där bak som eld. Samtidigt känner jag hur det rinner något ner för mina ben.
När jag kommer loss och drar upp mina byxor ser jag att det är blod blandat med
sådant där annat klet, från honom…

Det finns blod droppar på golvet också. Måste få bort det innan jag lämnar lokalen.

Söker och finner trassel som jag blöter med vatten och svabbar golvet med, innan jag sedan går ut på skolgården och sedan in på en av toaletterna.

Låser in mig och blir sittande där länge, länge. Vattnet är alldeles rött... 

Försöker tvätta mig, men det är svårt på den lilla toaletten.

Känner dock att vatten både svalkar och gör så att det svider mindre.

Kan inte minnas hur jag sedan kom mig därifrån. Gick jag hem, eller fortsatte jag dagen i skolan.

Jag minns inte det…

Så har den "perfekta" mamman dabbat sig igen.

Idag sklle M till tandläkaren kl 10.10 Jag hade instruerat henne i det att jag skulle komma till skolan och hämta henne vid 10-tiden. Vad händer?

Jo, eftersom jag sovit dåligt under natten kryper jag isäng och somnar när de åker till skolan. Jag har ställt 2 väckarklockor på alarm. Så allt är lugnt och jag sover gott. Så vaknar jag med ett ryck, klockan är 10.20

Ringer till skolan för att tala om att hon skall gå och äta som vanligt att jag får fixa en ny tid. Men där får jag inget svar. Ringer tandläkarn och erkänner min tabbe och får en ny tid på eftermiddagen. Hoppar i mina kläder och åker till skolan. Där vid parkeringen vankar hon av och an och väntar...

Berättar för henne om vad som har hänt och att hon fått en  tid på eftermiddagen.

Jaha, det går ju bra, blir hennes kommentar.

Skämms så det gör ont ända in i märgen...

Startar dagen med ett tandläkarbesök.

Dottern ska på årskontroll och till detta mötet har jag på alla sätt jag kan komma på försökt förbereda henne på att man skall röntga hennes tänder. Förra året vägrade hon att ens öppna munnen och prova att ta bildplattan i munnen.

Det är två rara tjejer som försöker byta storlek tre ggr, men hennes starka tunga knuffar den hela tiden ur sitt läge. Vi försöker få henne avslappnad, men till sist bryter de. Så det som görs är att man kollar igenom tänderna med öga, spegel och en sådan där "krok".

Tandläkaren tittar på mig och säger att hon är väldigt spänd och öm i sin käkmuskulatur.

När jag står där och håller henne i handen samtidigt som hon kämpar med sina tårar kommer ett minne från när jag går i 5;an.

Jag har en för mig "ny" tandläkare. Han har stora äckliga fingrar som är alldeles lurviga med svart hår. Kväljer bara jag tänker på dom.... Dessutom skäller han ut mig för att jag har två små hål längst bak som han måste laga. Sägas bör väl också att det är första gången jag har hål i mina tänder....

Bläää detta med tandläkare är inte kul...

Nu åter till kirurgen...

Jag ringer alltså direkt jag kommit hem. I luren möts jag av en telefonsvarare som säger att jag
skall bli uppringd om 1 timme på mitt hemnummer.

Försöker tvätta, men inser att tvättmaskinen är upptagen, så det får bli till att vänta och röja lite i köket i stället.

När jag så blir uppringd är det en liten surpuppa som presenterar sig i luren vara från kirurgmott växer klumpen i halsen.

Jag berättar för henne att jag har PTSD och behöver ha med mig min psykolog för att klara av mitt besök hos vederbörande läkare.

Hon suckar tungt och säger, ja det kommer då inte att gå!!! Sedan ber hon mig vänta lite...

Så kommer hon åter och frågar när vi skulle kunna komma. Jag berättar om de tider vi tittat ut och sedan säger jag också tisdag em från 15-17...

Hon noterar dem och säger sedan att hon måste prata med berörd läkare och sjuksköterska och återkomma... Jag har inte hört något under denna dagen och sedan jobbar jag både to och fre. Undrar verkligen vad detta skall slut i....

Man blir bara så himla ledsen av alla tråkiga attityder visa sprider runt omkring sig.

Bläääää