Sitter i skuggan på altanen och läser en bra bok som jag är helt uppslukad av.

Mamma är in i stugan och dricker vatten, hon kommer ut med tre plommon i handen som jag, pappa och hon sedan smaskar på.

På något vis glider hela frukten in i min mun, sitter med skalet i handen...

Jag hinner inte tänka utan helt plötsligt känner jag hur det blir som kramp inne i munnen och ner i svalget.

Jag försöker få ut kärnan och fruktköttet, men jag får inte upp munnen. Samtidigt inser jag att det är lika omöjligt att svälga. Det krampar ner i halsen långt ner.

Samtidigt som jag känner det kommer bilderna... från orala övergrepp och precis den kramp och smärta som jag känner.

Jag reser mig lite hastigt och går runt knuten på huset, vill inte att någon skall se något.

Frossan kommer, börjar som vanligt nere i tårna och uppåt, men slipper bli så stel.

När den har kommit ända upp i huvudet spyr jag som en kaskad ut i det fria bland brännäslor och sly, men äntligen blev jag av med plommonet.

Vågar nog inte äta fler sådana i sommar...

Sitter på jobbet och tänker på gårdagskvällen...

Vi sitter och äter middag jag, en kollega och dessutom en av sommarens vikarier som känns som en med båda fötterna på jorden. Samtidigt som vi äter sitter vi och pratar om livet och om olika saker vi har med oss, bla kommer vi in på ämnet om ålder och hur svårt det är att sätta ålder på vissa människor. Vår vikarie försöker sätta ålder på mig och Hanna och i den stunden inser vi att jag och vikarien är lika gamla. Hon säger då till mig att då fick du barn sent, eftersom jag har utflygna barn...

Jo, det var så att jag her i hela mitt liv trott att jag inte skulle ha några barn.

Men, hur kan du ha tänkt så??! Säger då Hanna.

Jag hinner fundera en millisekund och bestämmer mig för att vara ärlig... Det var ju faktiskt lite av en hemläxa under sommaren att våga berätta i min vardag för att bli tydligare även där.

Jag har varit utsatt för övergrepp under en stor del av min barndom in i vuxen ålder så det var som ett avslutat kapitel.

Då frågar vikarien på en gång vilken form av övergrepp? Det kan ju vara på många olika sätt, är det sexuellt/ incest??

Jo. inte min pappa men av förövare som är både släkt och obesläktad.

Hanna, blir lite chockad. Men kommer snabbt tillbaka och säger att jag har läst så mycket bra biografier om det men hur tar du hand om allt detta?

Men hur var det att vänta barn och sedan föda, med en sådan bakgrund. Jag berättar lite om hur det var och vad som var jobbigt och så, samtidigt som jag också är noga med att poängtera att Maria är guldkanten på min tillvaro och att det var värt allt att få henne som en bonus...

Jag föklarar att det är pga detta som jag bara orkar jobba halvtid. All min kraft går åt till att bearbeta och försöka läka.

Vilket hon förstår till fullo, känns det som.

De ställer lite frågor om hur länge jag har gått i behndling och hur det har sett ut över tid. Hela tiden känner jag att jag styr samtalet, även om rösten spricker en stund.

Vi kommer också in på detta att jag tappat bort minnen och till och med förövare, men att det kommer fram allt eftersom jag jobbar mig igenom livet.

Efter en stunds samtal ebbar det ut men jag hinner också säga att det nu är så skönt att jag kan berätta och på så sätt bli mer förståelig och framförallt så slipper jag ljuga mer, något som hela mitt liv känns som en evig lögn för att jag skulle kunna få ihop det. 

Efteråt känns det så skönt, detta var verkligen en början och dessutom tog de emot informationen med intresse. Jag är nog inte så läskig som jag känner mig ibland...