Idag är livet tungt. Det känns som om ett svart täcke har ramlat över mig.

Efter veckans upplevelser under min EMDR behandling blev det så tydligt hur vidrigt sjuka människor mina förövare är.

Hur kan man bara göra som de gjorde och dessutom flera gånger samma kväll...

Hela veckan har jag en klump i halsen känner av det som hände i min mun och det som fanns inne i den.

Jag har också kramp i gommen och ut i käkarna. Minns att det var precis såhär det kändes när jag i bilen åter igen blev våldtagen i båda ändarna av två vuxna män.

Nedpressad i skåran mellan framsätena blev det möjligt för dem att göra det, som de ville. Jag minns hur kall och rädd jag var, oförmögen att hunna protestera eller förhindra...

Känner hur naken och smutsig jag kände mig, trots att bara byxorna var neddragna till knävecken och för övrigt fanns alla kläder på plats, men det var som om de inte fanns.

Varför måste jag fortsätta att lida av det som hände för 30 år sedan, när ska kroppen sluta att minnas???

Tänker förövarna någonsin på vad de gjorde?

Mår de ens i närheten så dåligt som jag gör?

Jag skulle så gärna vilja ställa dem dessa frågor. Men samtidigt är jag för rädd och vågar inte. Inte ens i sällskap med min psykolog. Hade jag vetat vem förövare 2 var, då skulle jag kanske ha vågat. En person som jag inte har blodsband till och inte måste träffa i andra sammanhang. 

 

Zalomé

3 februari 2013 03:12

Vet inte vad jag ska säga...
Blir så arg och förbannad på dom...
Begriper inte hur man kan göra någon och framför allt inte min vän så fruktansvärt illa.
Jag vet att de inte hjälper dig att jag blir arg... men i bland skulle vi behöva kunna byta liv tillfälligt så vi kunde bli arga åt varandra. Kunna konfrontera de onda åt varandra.
Min älskade vän, jag vet att du säkert har svårt att tro på mig när jag säger detta.
Men du är en ängel i mitt liv, så oerhört värdefull.
Från den dagen du kom in i mitt liv så känns det som om jag får luft i andetagen. Din värme och omsorg håller mig flytande.
SÅ älskade vännen även om livet har varit ett helvete och även om livet nu är fruktansvärt svårt och tungt. SÅ har ditt liv en mening.
Du har gett liv åt inte bara ditt barn utan åt dina vänner oxå.
Du är en klippa som står där och finns för vänner trots att stormarna får vågorna att piska mot dig.
Du är otroligt uppskattad hoppas du någonstans inom dig kan tro på mig när jag säger det och kanske lite lite känna det oxå även om de är svårt. Kram (om du vill min vän)

Flisa

3 februari 2013 23:40

Tack, kram tbx

 

Wiilow [Foto Tankar Känslor]

11 april 2013 21:35

Hej igen.
Nu var det ett tag sedan jag skrev till dig. Hur mår du nu i läsandets stund?
Jag blir så ledsen när jag läser detta och det du varit med om. Känner bara att jag har lust att se de brinna i helvetet!

Förstår det med din emdr, och att det tar tid, samt att du emellan gör annat för att orka med.
Jag tycker att du verkligen kämpar på!
Jag vill gärna skriva mer med dig, absolut.
Nu är det redan april och idag var jag på min nionde emdr. jag fick prova på light stream.
Det är som du skriver och jag förstår...det som hänt är historia och nu är nu. Det är också sant det du skrev: Kom ihåg, det kan aldrig bli så hemskt som när det hände, då var du ensam och otrygg!

KRAM och STYRKA!

http://www.wiilow.blogg.se

Flisa

11 april 2013 22:18

Tack fina du!
Här händer det mycket just nu. Jag förberedre mig för en operation samtidigt som vi jobbar hårt med min bearbetning. Lovar att jag skall blogga om detta, men först måste jag ordna med dotterns 10 års kalas i helgen.
Vi hörs mera snart igen, Kram och styrka till dig också!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mår skit... Orkar inte jobba. Vill inte vara här och nu. Hur kunde jag vara så jävla dum och skaffa barn. Sitter fast, kan inte svika henne eftersom hon inte har någon annan som bryr sig. Men hur ska jag orka?? Har inget liv längre. All...

Hela drömmandet startar redan innan jag riktigt tycker att jag somnat. När man är i det läget att man liksom domnar bort, men ändå ser det som finns i rummet framför sig. Över mig kommer liksom en tromb, en snurrande konisk form som tränger in i mi...

Sliter, river, drar... Det gör ont och skaver Jag går sönder... Du skrämmer mig så Du har mig i ett järngrepp   Bara en dag Eller två Varför håller du så hårt? Varför är det såhär? Varför finns alla frågor, utan svar?   Herr Å...

Blir lite förskräkt när jag nu äntligen har loggat in och ser att jag i snitt har ca 70 läsare/månad och inte har skrivit en endaste rad sedan februari... Här händer det massor. Både med mig som person och i min själ. Jag ska försöka bena lite i de...

I natt fick jag sova nästan hela natten. Somnade dessutom om, när dottern åkt till skolan och sover ostört några timmer till. När jag sedan vaknar av mig själv, känner jag mig utvilad och pigg! Minns inte den känslan... När jag sedan kommit upp ur ...