Hjälp vad tiden går fort och vad fina vänner det finns här som kommer in och kollar och jag som inte har visat livstecken på så länge.

Jag lever om än det är knappt ibland.

Jag och psykologen har nu under en längre tid jobbat med ett och samma minne, men i det finns det två övergrepp samma kväll. Vi jobbar igenom det med EMDR och ännu är det så läskigt att jag dissocierar varje gång under tiden det pågår. Idag började L undra om det kunde vara så att jag bara har dissociativa minnen under övergreppet, eller om det långt där inne ochså finns riktiga minnen. Vi har i alla fall bestämt att vi skall fortsätta om och om igen så länge det känns meningsfullt.

Men hjälp vad jobbigt det är.

Så himla mycket energi som förbrukas när det mal dag och natt, om och om igen....

Det finns personer som ibland säger till mig; Måste du vända på alla stenar eller kan du inte sluta att rota i ditt förflutna... Men jag rotar inte eller vänder på stenar, det jagar mig ju dag och natt. Så fort jag bara lämnar plats för andra tankar så kommer minnen, merdrömmar och flashbacks, jag måste med hjälp av L besrbeta och på så sätt få hjälp att bli av med alla energislukande maror och låta dem bli vanliga minnen som sedan kan sorteras in i "minnesbanken".

Förtjänar jag detta eller är det så att det finns ett ljus långt in i tunneln... blääääääääääääää

Det kommer upp så många olika tankar, tankar som jag vet att jag dagligen brottades med i ffa min tonårsperiod och min ungdom.

Var detta livet värt att leva??? Jag vet inte, har inga bra svar på det. Men utan min dotter skulle jag inte vilja vara...

 

Zalomé

9 januari 2013 02:59

Ja livet kan verkligen vara hårt och kampen att ta sig igenom är enormt svår. Men jag är så fruktansvärt glad att du kämpar. Jag känner mig så enormt priveligerad som har fått dig som vän. Och jag förstår tanken/funderingen på om livet var värt att leva den tanken brottas vi nog flera med. Men jag hoppas att du ska finna en dag att de verkligen var det. Att ryggsäcken är tung men att den inte är det som står först utan att alla lyckliga stunder är det som lyser starkast och de som väger mest, Dotter, vänner, upplevelser osv.

Du är en underbar person med ett stort hjärta och
världen vore så enormt mycket fattigare utan dig.
Och frammör allt så vore mitt liv så tomt utan dig.
Tack för att du är min vän. Kram

Flisa

2 februari 2013 15:57

Tack finaste Vännen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mår skit... Orkar inte jobba. Vill inte vara här och nu. Hur kunde jag vara så jävla dum och skaffa barn. Sitter fast, kan inte svika henne eftersom hon inte har någon annan som bryr sig. Men hur ska jag orka?? Har inget liv längre. All...

Hela drömmandet startar redan innan jag riktigt tycker att jag somnat. När man är i det läget att man liksom domnar bort, men ändå ser det som finns i rummet framför sig. Över mig kommer liksom en tromb, en snurrande konisk form som tränger in i mi...

Sliter, river, drar... Det gör ont och skaver Jag går sönder... Du skrämmer mig så Du har mig i ett järngrepp   Bara en dag Eller två Varför håller du så hårt? Varför är det såhär? Varför finns alla frågor, utan svar?   Herr Å...

Blir lite förskräkt när jag nu äntligen har loggat in och ser att jag i snitt har ca 70 läsare/månad och inte har skrivit en endaste rad sedan februari... Här händer det massor. Både med mig som person och i min själ. Jag ska försöka bena lite i de...

I natt fick jag sova nästan hela natten. Somnade dessutom om, när dottern åkt till skolan och sover ostört några timmer till. När jag sedan vaknar av mig själv, känner jag mig utvilad och pigg! Minns inte den känslan... När jag sedan kommit upp ur ...