Urk, idag är det pyton att befinna sig i mina kläder.

Drömde om bilen hela natten.

Idag känner jag mig äcklig och mår fruktansvärt illa... Har inte kunnat äta på hela dagen, allt känns så äckligt.

Känner hur kletet kommer i svalget och ner i halsen. Kräks bara av att tänka på det...

Samtidigt smärtar neder delen, det bränner som eld.

Alla minnen kommer över mig som en stor tsunami våg. Den skjöljer över mig så att jag tappar fotfästet helt och hållet.

Ligger i sängen och orkar ingenting.

Dottern lyckades få igång mig en stund, när hon kom hem från skolan. Det blev ett pepparkakshus och lite ischoklad men nu är hon i sin säng så nu kan jag släppa fasaden igen.

Här i min ensamhet kommer tankarna och sorgen från förr, tillbaka. Varför föddes jag och varför blev det just jag...

Om jag hade blivit "tillverkad" i en annan stund, hade då den personens liv blivit det samma eller är det så att det blev så här bara för att det är just jag som aldrig någon gång protesterade annat än med tystnad och gråt, med den tysta gråten...

Hjälp vad tiden går fort och vad fina vänner det finns här som kommer in och kollar och jag som inte har visat livstecken på så länge.

Jag lever om än det är knappt ibland.

Jag och psykologen har nu under en längre tid jobbat med ett och samma minne, men i det finns det två övergrepp samma kväll. Vi jobbar igenom det med EMDR och ännu är det så läskigt att jag dissocierar varje gång under tiden det pågår. Idag började L undra om det kunde vara så att jag bara har dissociativa minnen under övergreppet, eller om det långt där inne ochså finns riktiga minnen. Vi har i alla fall bestämt att vi skall fortsätta om och om igen så länge det känns meningsfullt.

Men hjälp vad jobbigt det är.

Så himla mycket energi som förbrukas när det mal dag och natt, om och om igen....

Det finns personer som ibland säger till mig; Måste du vända på alla stenar eller kan du inte sluta att rota i ditt förflutna... Men jag rotar inte eller vänder på stenar, det jagar mig ju dag och natt. Så fort jag bara lämnar plats för andra tankar så kommer minnen, merdrömmar och flashbacks, jag måste med hjälp av L besrbeta och på så sätt få hjälp att bli av med alla energislukande maror och låta dem bli vanliga minnen som sedan kan sorteras in i "minnesbanken".

Förtjänar jag detta eller är det så att det finns ett ljus långt in i tunneln... blääääääääääääää

Det kommer upp så många olika tankar, tankar som jag vet att jag dagligen brottades med i ffa min tonårsperiod och min ungdom.

Var detta livet värt att leva??? Jag vet inte, har inga bra svar på det. Men utan min dotter skulle jag inte vilja vara...