Ännu en dag har snatr passerat.

Idag känns allt bara så hopplöst. Jag känner mig som en missbrukare... Går omkring i min lägenhet och söker redskap som skulle kunna användas för självskador. Det suger så jag håller på att bli tokig.

Det har varit så den senaste veckan. Typiskt när ångesten ökar så ökar även suget...

Enda sättet att släppa ut lite bara för en liten stund.

Min prickiga kropp kliar och mina naglar har lyckats klösa sönder vissa delar av huden. Den smärtan som kommer när man kliar där fungerar till viss del. Lite handsprit på svider gott...

Vad ska det bli av detta innan jag kommer igång med mina samtal och EMDRen igen. Jag längtar verkligen efter L. Hoppas så att min medicin ökning kan minska ångesten.

I morgon får det bli stugan. Städning av den på dagen och sedan det man orkar på kvällen. Med den energi jag har just nu vet jag inte om det blir så mycket på kvällen.

Jag har gjort 2 försök med ljusflödes övningen, men det gick inte lika bra idag som igår. Jag kan inte riktigt koppla bort allt som snurrar inom mig.

Nu ska jag försöka sova. Stoppar i mig mina nya sömntabletter och håller tummarna för en natt med god sömn.

Sov Gott alla

Jag fortsätter att vara prickig och febrig. Nu börjar kroppen kännsa helt seg. Somnar i soffan om jag sätter mig framför tvn. Detta trots att jag i natt haft den bästa natten på länge. Ingen huvudvärk som väcker mig, ingen feber frossa eller svett attack och framför allt inga hemska mardrömmar.

I kväll ska jag nog prova att ta den nya sömnmedicinen. Jag behöver sova massor innan jag är i kapp.

Jag önskar så att "någon" hade städat ute i stugan. Jag skulle verkligen vilja sova där i helgen. Antar att dottern blir vansinnig när hon märker att kusinerna redan är där. Men här kommer min "bacillskräck" smygande.

Jag kan bara inte sova där utan att det är städat.

Ska jag roa mig med det i kväll...?!

Är det värt det?

Jag vet inte.

Men egentligen, är det ju där jag vill vara.

aaaaaaaaaaaaaaaahhhhhhhhhhhhhh

Varför ska det vara så svårt!!!

Kan det svåra bero på att det är min bror och hans familj som är där före mig?

Just nu är det verkligen extra jobbigt med brorsan.

Inte för att jag känner någon oro eller rädsla.

Det känns bara jobbigt.

Nya minnen kommer ofta när jag gör miljö ombyten.

Samtidigt är stugan Paradiset på jorden. Skulle vilja kunna bo där mycket mer än vad som är möjligt.

Vi får väl se vad som händer. Blir nog som dottern vill om jag känner mig själv rätt...