Idag hos psykologen tvingade jag mig att fortsätta jobbet med alla känslor och minnen gällande de övergrepp som utspelas mellan mig och min bror. Det finns nog inget annat inom mig som fortfarande triggar sådan skam som just detta.

Samtidigt bär jag med mig rädslan över att vi skulle avslöjas, att någon skulle hitta oss. Den rädslan håller fortfarande ett fast grepp i nacken på mig.

Det går inte att berätta för de som står mig nära att han också är en av mina förövare.

Idag under dagens EMDR kom jag i kontakt med det krig som pågår inom mig. Jag ser det som små "gubbar" vita och grå som slåss, samtidigt som jag också ser och känner det pågående övergrepps minne som jag startade i. Under tiden jag jobbar med och emot känslorna som väller över mig slutar allt i att jag känner mig oerhört liten, ensam och ledsen. Tårarna rinner i strida strömmar både på utsidan och inom mig.

L, undrar om jag nu skulle våga ta hjälp av min vän och försöka komma vidare i sorgen, som jag nu är i kontakt med.

- Det är en sorg som är konstruktiv och oerhört viktig att du tillåter och vågar känna vidare med.

Det kanske är nu som du ska försöka jobba med det jobbiga på ett nytt sätt. Nämligen att tillåta andra, vara nära och finnas till hjälp för dig. Jag vet att du tycker att det känns svårt. Du utnyttjar inte ens mig via telefon eller mail. Trots att du vet att du när som helst får det.

Jag skruvar på mig lite obekvämt och nickar igen kännande...

Samtidigt fortsätter L med att säga att;  Jag vet att det handlar jätte mycket om att hitta tid i rätt stund och det är inte alltid så lätt. Men du kan väl grunna på om det finns en möjlighet. Att tänka är i alla fall mer än det du tillåter dig nu.

Innan vi skiljs för dagen, som nu är kl 18.15 guidar hon mig till min "trygga plats". Jag finner så småningom den och trots att tårarna riktigt strömmar över när jag släpper alla försvar. Jag känner mig trygg och helt avslappnad när jag går därifrån. Vi till och med skrattar åt småsnack, medan jag tar på jacka och plockar ihop mina pinaler.

Nu är jag helt slut. Känner hur jag i skrivande stund tappar huvudet.

Orkar inte mer för dagen.

Sov Gott, kan vi väl ändå hoppas på...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mår skit... Orkar inte jobba. Vill inte vara här och nu. Hur kunde jag vara så jävla dum och skaffa barn. Sitter fast, kan inte svika henne eftersom hon inte har någon annan som bryr sig. Men hur ska jag orka?? Har inget liv längre. All...

Hela drömmandet startar redan innan jag riktigt tycker att jag somnat. När man är i det läget att man liksom domnar bort, men ändå ser det som finns i rummet framför sig. Över mig kommer liksom en tromb, en snurrande konisk form som tränger in i mi...

Sliter, river, drar... Det gör ont och skaver Jag går sönder... Du skrämmer mig så Du har mig i ett järngrepp   Bara en dag Eller två Varför håller du så hårt? Varför är det såhär? Varför finns alla frågor, utan svar?   Herr Å...

Blir lite förskräkt när jag nu äntligen har loggat in och ser att jag i snitt har ca 70 läsare/månad och inte har skrivit en endaste rad sedan februari... Här händer det massor. Både med mig som person och i min själ. Jag ska försöka bena lite i de...

I natt fick jag sova nästan hela natten. Somnade dessutom om, när dottern åkt till skolan och sover ostört några timmer till. När jag sedan vaknar av mig själv, känner jag mig utvilad och pigg! Minns inte den känslan... När jag sedan kommit upp ur ...