Fick helt oplanerat en ledig dag idag. Det har verkligen varit jätteskönt.

Jag startade dagen med sovmorgon.

Satte mig sedan vid datorn och skrev klart på min skrivelse till försäkringskassan. Nu har jag postat brevet och hoppas på att det ska ha lite effekt. Jag vet inte hur jag ska klara upp detta annars om jag inte får någon ersättning.

När jag postat mitt brev och handlat veckans livsmedel "spottade" jag i nävarna och bestämde att nu måste du göra någon nytta!!!

Jag plockade fram tyg och symaskin. Har nu sytt gardinerna till jobbet och så mycket jag kan på dotterna nya rumsgardiner. Nu måste jag shoppa öljetter i storstan i morgon. Ska åka in i god tid före min träff med psykologen i morgon.

Jag har just avslutat en skrivelse till försäkringskassan.

Där försöker jag förklara min situation utan att göra den till en snyfthistoria. Fy vad det är jobbigt att skriva om sig själv. Det finns så mycket jag skulle vilja skrika ut till dem. Men det skulle bara förstöra. Så fram med det formella språket och fokusera...

Känns lite skönt att jag fått till det och den ser rätt okey ut. En sten mindre på mina axlar!

I kväll ska jag också jobba. Jag hoppsa verkligen att det är lugnt där. Jag känner mig inte på humör för jobbet i kväll.

Jag har en stor klump i halsen.

En klump av gråt och ångest... Varför är det så?

Helgen har ju varit så bra. Det skrämmer mig när det känns så här.

Önskar någon kunde ta hand om mig just nu...

Blir så där liten och rädd...

Idag har jag verkligen haft en bra dag.

Sovmorgon, barnfri på morgonen eftersom hon sov hos mormor och morfar. Sedan besökte vi pulkbacken med våra bästa vänner. Hon en kompis att leka och åka med och jag min bästa vän att prata och fundera med. Kan det bli bättre. Det var evigheter sedan vi bara fick vara och surra fritt. Dessutom frisk luft även om solen lös med sin frånvaro.

Där i backen kom jag på att jag skulle be min chef skriva ihop ett försvar för mig och min sjukskrivning. Kampen mot försäkringskassan pågår fortfarande. De skickade mig ett brev där det står att jag inte ska förvänta mig någon ersättning och att de just nu utreder om de kan finna ett nytt jobb som skulle kunna få mig arbetsför igen.

På eftermiddagen får jag brevet från chefen via mail. Hon är bara fantastiskt duktig på att formulera sig formellt.

Jag ska i helgen skriva ett själv som kompliment. Tänk att man ska behöva ödsla kraft på byråkrati... Som ensamstående förälder lever man redan i normalfall inte fett. Jag behöver verkligen mina pengar. Det är verkligen inte roligt att alltid vara rattig och hela tiden behöva säga till sin 6-åring att vi har inte pengar så att det räcker till det du vill ha.

Dagen avslutas sedan med en god middag och trevligt sällskap. Det är så skönt att få umgås med vuxna ibland. Det avlastar verkligen min känsla av ensamhet, för en stund.

Sätt dig skönt, blunda och lyssna på texten riktigt noga...

Jag ska vidare, hur hopplöst det då än känns <3

Så har ännu en dag passerat. Tiden går fort när man är på jobbet och sedan har hushållet att ta hand om när det är kväll.

Idag har jag kännt lugn inom mig. Jag intog ett lugn igår hos psykologen efter att under EMDR;en haft riktig panik.

Det kändes som om jag låg på havsbotten som en klump, en massa. Jag kunde inte andas och försvann för en stund. Till sist började jag flyta upp mot ytan och så småningom var jag uppe och fick luft. Det tog sedan lång tid innan jag hämtat igen mig. Maxtiden som vi bestämt överskeds med 30 minuter... Men det var värt den tiden. All panik var borta och idag känns det helt okey. Jag har överlevt händelsen när det hände på riktigt och kommer att överleva nu också. När så psykologen avslutningsvis pratade om nära döden upplevelser. Då ramlade sista pusselbiten på plats för detta minnet. Nu bär jag med mig det och tycker att det är hemskt att det gäller mig. Men jag sliter inte ont längre...

Jag har överlevt dagen :-)

Nu är jag bara så trött i hela mig att jag orkar inte skriva om dagens händelse.

Jag kan dock säga att träffen hos psykologen var jätte bra. Hon har verkligen bekräftat mig i den jag är och det jag känner.

Innan vi skiljdes åt för dagen, sa hon att det är verkligen inte konstigt att du har haft en riktigt hemsk vecka. Förstår du att det du kände var en nära döden upplevelse. Du var 8-10 år och dog nästan, inte konstigt att du känner panik.

Tänk trots att det just nu är så tufft på flera håll och du nästan brister av alla "måsten" som du inte orkar med. Så klarar du av att inte göra dig själv illa. Detta trots att det har blivit ett invant beteende att skada dig. Du är verkligen duktig och stark. Jag tycker att du ska visa dig själv uppskattning. Uppvakta dig själv!

Jag ska nu fira och tänker göra det med god sömn i natt.

Jag orkar inte mer annars...

Ännu en riktigt usel natt, vilket jag väl redan förstod innan jag kröp i säng. Väl i sängen gick det bara inte att sov. Tankarna bara snurrar och känslorna liksom kryper innom mig. Men det var väl förväntat :-(.

Eftersom jag sovit riktigt gott ett tag har jag nästan glömt bort hur jobbigt livet blir när man inte sover. När kroppen sedan jobbar aktivt trots att man sover i perioder blir det inte mycket till vila. Jag hoppas dock att eftermiddags träffen med psykologen kan sätta stopp för det jobbiga som nu är.

Nu sitter jag på jobbet och försöker bringa någon sorts ordning på dagens virr varr. Vad krångligt allt blir, när man tilldelas en annan arbetsuppgift än den vanliga.

Jag känner hur jag hela tiden drar iväg i tankarna och allt förvirras mer än nödvändigt.

Så var det kväll och arbetsdag i morgon. Ska upp före 05.00, känner mig kroppsligt trött men är så rädd för att sova just nu.

Hoppas verkligen att jag kan jobba mer med mitt minne i morgon hos psykologen. Denna gången har en massa nya minnen lossnat. Minnen som jag aldrig varit medveten om, men nu känns helt riktiga.

Hur kan man glömma allt otäckt man utsatts för?

Jag vet och förstår egentligen att det är en försvarsmekanism, men ändå. Idag har jag ont i hela kroppen. Träningsvärk utan att jag har gjort någonting. Jag har ju bara kämpat för mitt liv i natt. Det kändes verkligen som om jag skulle kvävas. Jag kunde inte andas...

Tror att jag ska sitta och sova i natt. Börjar med att lyssna på lite musik och mitt avslappnings program på Mp3´n. Bäddar upp Saccosäcken i sängen som ger en skön ställning. Den är bra till mycket.

Hoppas vi alla får en skön natt!