I kväll kokar riktigt mitt hav...

Jag har haft en kopiöst jobbig dag hos min psykolog. Vi drog över 50 minuter och ändå blev vi inte färdiga. Jag tillbringade altså 2 timmar och 50 minuter med att kastas mellan en stor skam över ett speciellt minne. Under tiden som vi jobbar med EMDR;en tappar jag känslan av skuld helt och hållet. Men i stället växer en massa andra känslor upp. 

Nu går jag omkring med en stor klump i magen.

Mitt huvudet är helt fullt av alla tankar och känslor. Sådant som jag har kommit i kontakt med under eftermiddagen.

I slutet dök det dessutom upp nya saker som säkert sitter ihop med allt jag varit med om.

Jag berättar om min "dommare" som sitter med en klubba i handen och dunkar mig i huvudet.

En dommare som får sin näring av alla de känslor som jag berörs av.

En dommare som gör allt för att jag ska känna mig dålig och inte värd att få finnas.

Dommaren ser också till att min skuld och skam trycker ner mig i skoskaften. Idag känner jag mig som en urvriden disktrasa. En sådan där äcklig trasa som ingen vill ta i utan kastas bort... 

Mitt Hav

Du såg bara ytan av mitt hav,

du såg havets krusning

dess blanka spegel, dess lugna yta

Kanske såg du havet i uppror,

hörde bränningarna mot reven

havets rytanden i stormen

Jag kommer aldrig att rörstå

Men du såg bara ytan av mitt hav

Kanske såg du solljuset som glittrade

i vattnat, men du anade aldrig

de mäktiga sugande undervattensströmmarna

Du nådde aldrig under ytan av mitt hav

och aldrig kunde du ana hur mycket

ett hav kan dölja...

Havet

Havet är min själs spegel

När regnet droppar tungt i havet

speglar den gråten inom mig

Stormen som tvingar upp stora vågor

vilka slutligen krossas mot klipporna

det är vreden inom mig

När havet ligger som en jättestor

spegel framför mig,

det ser jag som den jag är

Om jag ser riktigt, riktigt noga

så kan jag ana konturerna av

Min egen själ!