I helgen har jag jobbat. Man kan kanske inte kalla det jobbat. Vi har så oerhört lugnt att man nästan känner det som om man inte förtjänar sin lön. Men det är väl lite det som är tjusningen med vårdyrken. Ingen dag är den andra lik.

Jag känner mig ändå helt slut i kropp och själ.

Sov ca 3 timmar i natt eftersom det blev sommartid och vi "tappade" en natt. Tycker att det är ganska konstigt att vi skuvar fram våra klockor.

I morgon ska jag vara barnfri under dagen och träffa psykologen på eftermiddagen. Gruvar lite för att träffa henne. Samtidigt skulle jag absolut inte vilja vara utan våra träffar. Konstigt hur man kan känna sig.

Nu kommer tröttheten skjöljande över mig. Jag ska genast avsluta och krypa i säng. Behöver sova i natt om jag ska orka med morgondagen.