Nu är dagen snart slut och det är jag också...

Det blev en dag helt annorlunda, än vad jag tänkte.

Jag åkte med min bil in till stan. Sprang runti lite affärer för att införskaffa det som behövdes och inte finns på hemma plan.

Utanför ett köpcentrum stöter jag ihop med mina föräldrars bästa vänner. Vi småpratar och skämtar med varandra. Avslutningsvis frågar kvinnan om jag skulle på jobbet nu. Men det skulle jag ju inte. Vad ska jag säga???

De vet ju inget om mig och mitt liv förutom det som är roligt...

Mina föräldrar skulle aldrig berätta....

Jag säger att nee jag har lite annat att pyssla med idag.

Efteråt blir jag ledsen, arg och känslan över att inte duga växer.

När jag så till sist kommer till psykologen är jag fullproppad av dessa känslor. Vi sitter och pratar om det länge och väl. Jag berättar hur det har sett ut bakåt i tid. Hon ser helt chockad ut över hur jag har det och hur mina föräldrar beter sig...

Till sist säger hon.

-Man kan använda EMDR och jobba med känslor som tar plats och stör. Skulle du vilja göra det med det du känner nu.

-Joo, det känns som om jag behöver bli av med lite av det som snart kväver mig. Känslorna sitter som en stor sten i min bröstkorg och hindrar mig att andas normalt. 

Vi jobbar igenom ett specifikt minne där jag känner stor avundsjuka och en väldigt massa "inte duga" känslor. Under behandlingen händer en massa konstiga saker. Men till sist känns det ganska bra och tryggt. Jag känner mig lugn och känslan av att inte duga har försvunnit.

Jag känner mig nästan nyfiken på pojken som minnet handlade om. Vem är han idag?? Hur blev hans liv? osv.

Nu hemma är stenen tillbaka...

Jag är helt slut. Känner mig urblåst.

Finns en massa känslor som jag inte törs släppa ut ur mig... 

Efter en god natt med sömn känner jag mig lite laddad. Får tyvärr inte vara hemma och fixa med det totalt raserade hemmet. Utan ska in till storstan dels för några ärenden, lämna gardinerna på jobbet och träffa min psykolog. Det kommer att vara kväll innan jag är hemma igen och då är jag säkerligen så där trött som jag brukar vara.

Sitter och grunnar på vad jag ska ta upp för minne idag??? Borde kanske beta av lite minnen från fjällen. Vi ska ju snart åka dit och då skulle det kännas skönt om jag tömt ryggsäcken från sådana minnen. De brukar bubbla en del runt dem när jag är där på plats.

Vi får helt enkelt se vad det blir. Det är många timmar kvar innan jag sitter där i den gröna stolen.

Skriver och berättar vad som hände i kväll.