Jag har just avslutat en skrivelse till försäkringskassan.

Där försöker jag förklara min situation utan att göra den till en snyfthistoria. Fy vad det är jobbigt att skriva om sig själv. Det finns så mycket jag skulle vilja skrika ut till dem. Men det skulle bara förstöra. Så fram med det formella språket och fokusera...

Känns lite skönt att jag fått till det och den ser rätt okey ut. En sten mindre på mina axlar!

I kväll ska jag också jobba. Jag hoppsa verkligen att det är lugnt där. Jag känner mig inte på humör för jobbet i kväll.

Jag har en stor klump i halsen.

En klump av gråt och ångest... Varför är det så?

Helgen har ju varit så bra. Det skrämmer mig när det känns så här.

Önskar någon kunde ta hand om mig just nu...

Blir så där liten och rädd...