Så, nu är äntligen helgen över. Ett onödigt måste.

Jag är så trött och fortsatt ledsen ända ner i djupet.

På tal om djupet så fortsätter bilden och känslan av händerna som drar mig ner i djupet.

Nätterna kantas av drömmar och minnen där jag kämpar för att få luft. Det känns som om jag ska kvävas.

Jag har tänkt massor under helgen och nu är jag övertygad. När jag utsattes för sexuella närmanden i vattnet och blev så där förstelnad som jag upplever att jag blivit i stort sett alla gånger något har hänt.

Då sjönk jag... helt plötsligt förmådde jag mig inte att simma. Detta trots att jag då var en akriv simmare som tränade flera gånger i veckan.

Det kan också förklara en del av mitt sparkande som jag hållit på med nattetid i många, många år. Jag har känslan av att jag kvävs...