Idag är en sådan där dag när jag bara skulle vilja dra täcket över huvudet och försvinna. Jag känner mig som en isbit som smälter och ingen behöver någonsin titta mer åt mitt håll. 

Det gör så ont när man inser hur folk sviker en mitt framför näsan. Vem ser mig, vem bryr sig och vem ger mig den pepp som behövs för att jag ska orka igenom livet. Det finns ingen...

I natt känner jag mig bara liten, ledsen och ensam.

Då är det rätt skönt med musik som släpper på trycket.