Igår fick jag så äntligen starta min EMDR som jag väntat på så länge. Den har varit uppskjuten pga mitt självskadebeteende som helt tog över under jul och nyår.
Jag fick välja ut ett övergrepps minne vilket som helst som jag ville jobba med.
För mig var valet enkelt!

Jag har under veckan haft ett minne från min barndom när min förövare kommer en sen kväll.

Jag hör och känner igen stegen i gruset utanför mitt fönster. Förra gången han kom hade jag för första gången lyckats låsa min dörr. Detta innebar att han inte kunde komma in utan fick cykla hem utan att ha gjort något.
Nu kommer han så upp på min trappa och jag kan höra hur något låter i mitt lås som var av äldre modell. (nyckel och nyckelhål, där nyckeln sitter kvar på insidan). Jag hör plötsligt hur nyckeln ramlar ner på golvet. Ljudet ekar i mina öron. Så hör jag hur han vrider om och öppnar dörren.

Då vill jag bara dö!

Inte ens en låst dör kan hindra honom... Sedan händer det som hända skall och han går iväg och beger sig hem till sin söta fru som säkert sover sedan länge.

Jag jobbar med detta minnet och alla känslor som det väcker samtidigt som min psykolog guidar mig med uppgifter och hjälper mig med ögonrörelserna som hör till metoden. Det är svårt att förklara...

Det som händer är dock;
När vi startar är jag jätte ledsen och ynklig. Jag känner mig misslyckad och rädd.
Under tiden behandlingen pågår blir jag varmare och åter intar min kropp som för en stund blev som en klump, kändes som skumgummi. Jag väcklar ut den och känner styrkan som kommer stigande.

På slutet känns det som om jag går ut på min trappa och tar tag i min förövare. Med den ena handen i halsringningen och den andra i byxlinningen "hivar" jag iväg honom lätt som en plätt.

Samtidigt som han flyger genom luften skriker jag; du ditt jävla äckel....

Under kvällen känner jag mig fortsatt stark, det avtar dock men vissa delar finns ännu kvar.
Jag känner mig glad och hoppas verkligen att detta ska bli något som ska hjälpa mig. Jag vill verkligen komma vidare i livet nu.